Fyllningsmaterial

Fyllningsmaterial är ämnen som används för att fylla håligheter, återställa volym eller täcka ytor i olika tekniska sammanhang. De kan ersätta förlorad vävnad eller stödja strukturella funktioner och kan vara permanenta eller temporära.

Inom odontologi används fyllningsmaterial för att återställa kariesbortfall eller skador på tänderna. Vanliga material inkluderar amalgam (silverbaserad legering), compositefyllningar av resin, glas-ionomermaterial och resin-modifierad glas-ionomer. Indirekta fyllningar som keramiska inlays/onlays samt guldlegeringar används också. Egenskaper som styr valet är styrka, slitstyrka, estetik, biokompatibilitet och fluoridfrisättning. Amalgam är mycket hållbart och kostnadseffektivt men mindre estetik, medan kompositfyllningar levererar god estetik men kan vara mindre tåliga under tung belastning. Glas-ionomer ger fluoridfrisättning och kemisk bindning men är generellt mjukare och används ofta i bakre regioner eller som temporära åtgärder. Valet anpassas till tandens läge, occlusion och patientens behov.

Inom bygg- och geoteknik används fyllningsmaterial som backfyllningar bakom väggar, fundament och runt installerade anläggningar. Exempel är grus, sand, krossat sten eller betong samt jordfyllda massor. Viktiga egenskaper är bärkraft, dränering och sättningskontroll. Valet beror på belastning, fuktförhållanden och dräneringsbehov samt krav på krympning och stabilitet.

Inom tillverkning används fyllningsmaterial som fyllmedel i polymerer och kompositmaterial. Vanliga mineraliska fyllmedel är kalciumkarbonat och kiseldioxid, vilka förbättrar hållfasthet, styvhet och kostnadseffektivitet samt bearbetbarhet. Valet av fyllningsmaterial påverkas av processteg, kompatibilitet och slutapplikation.

Sammanfattningsvis varierar fyllningsmaterial i användning, egenskaper och krav, men syftet är alltid att återställa funktion, volym eller yta på ett effektivt och tillförlitligt sätt.