Fuktinnehållet

Fuktinnehållet avser mängden vatten i ett material och uttrycks vanligtvis som en andel av totalvikten eller av torra materialet. Vanligt förekommande begrepp är fuktinnehåll på våt basis (wb) och torr basis (db). På wb uttrycks fuktinnehållet som (massa vatten / total massa) × 100, medan db ofta används i tekniska sammanhang där fukten relateras till torrsubstansen.

Mätmetoder och principer: den vanligaste laboratoriemetoden är torkning i ugn (loss on drying, LOD) vid cirka 105 °C tills konstant vikt uppnås. Andra metoder inkluderar Karl Fischer-titrering för låga vatteninnehåll och snabbfuktmätning av infraröd eller NIR-spektroskopi. I vissa sammanhang används desiccators- eller halterna av fukt i samband med hygroskopiska egenskaper. För material som påverkas av omgivningen används begreppet jämviktsfuktinnehåll (equilibrium moisture content, EMC), vilket är fuktinnehållet när materialet når jämvikt med omgivningens relativa luftfuktighet vid viss temperatur.

Betydelse och tillämpningar: fuktinnehållet är en central parameter inom livsmedelsindustrin, där det påverkar smak, textur, stabilitet och hållbarhet samt mikrobiell tillväxt. Inom jordbruk och växtvetenskap relateras det till växtens vattenstatus och markens fuktbalans. Inom byggnation och träteknik påverkar fukten dimensionstabilitet, styrka och beständighet. Standardiserade metoder mellan AOAC, ASTM och ISO reglerar hur fuktinnehåll ska mätas för olika material.