jämviktsfuktinnehåll

Jämviktsfuktinnehåll (EMC, equilibrium moisture content) av ett material är det fuktinnehåll som uppnås när materialet ligger i jämvikt med omgivningens fuktnivå. EMC definieras vid en given temperatur och relatvt fuktighet (RH) och representerar den fuktmängd som håller sig konstant när adsorption och desorption är i balans.

EMC beror huvudsakligen på omgivningens relativfuktighet och temperatur. Vid en viss temperatur ökar EMC när RH ökar, men för en given RH tenderar EMC att minska något när temperaturen stiger. Eftersom fuktuppträdandet i många material är icke-linjärt beskrivs sambandet ofta med sorption isotherms, som visar hur fuktinnehållet förändras med RH vid olika temperaturer. Dessa kurvor kan uppvisa hysteresis, det vill säga adsorption och desorption följer olika vägar och ger olika EMC vid samma RH beroende på tidigare fuktning.

Materialets egenskaper spelar stor roll för EMC. Trä är ett vanligt exempel där EMC varierar mellan arter, densitet och träets orientering i materialet (radialt, tangentiellt, längs grain). Olika kemiska sammansättningar och porstrukturen i materialen gör att EMC kan skilja sig markant mellan produkter som trä, papper, textilier eller livsmedel.

Praktiska tillämpningar av EMC-studier är viktiga inom trä- och byggnadsindustrin, livsmedelsförvaring och tillverkning av fukt-känsliga produkter. Kännedom om EMC används för att minimera krympning, sprickbildning, biologisk tillväxt och andra kvalitetsförluster genom att kontrollera omgivningens fuktighet och temperatur.

Metoder för att bestämma EMC inkluderar statiska sorptionsmötande i kontrollerade klimat och dynamiska metoder som dynamisk damporsition (DVS). Modeller som Hailwood–Horowicz eller GAB används ibland för att beskriva sorptionsisothermer och för att förutsäga EMC under olika miljöförhållanden.