Fröskiktet

Fröskiktet är den skyddande yttre delen av ett frö och bildas i de flesta växter från fröets integument. Efter befruktningen utvecklas de yttre och ibland also ett inre lager till testa respektive tegmen, vilka tillsammans omsluter embryo och oftast endosperm. Testa är vanligtvis den kärva eller hårda delen medan tegmen är ett mjukare inre lager som ligger närmast embrionet.

Funktioner

Fröskiktet skyddar mot mekanisk skada, uttorkning och mikroorganismer. Det reglerar också vattenuptag och gasutbyte till och från fröet, vilket påverkar när och hur grobarheten sker. I många arter bidrar fröskiktets egenskaper till vilodanning: ett ogenomsläppligt eller kemiskt inaktivt fröskikt kan förhindra grodd tills miljön är lämplig, exempelvis efter nedkylning, ytbehandling eller mekanisk skada som äventyrar skiktets integritet. Fröskiktets färg och struktur varierar ofta mellan arter och beslage, där pigment och textur kan vara anpassningar mot miljön eller spridningsmekanismer.

Variation och exempel

Fröskiktets tjocklek och sammansättning varierar mycket mellan växtgrupper. Hos många ärtväxter och nötväxter är testa särskilt tjockt och motståndskraftigt, medan frön i gräsarter ofta har ett tunnare skikt. Hos vissa arter hänger fröskiktet samman med fruktens vägg, medan det hos andra är fristående. I agrikulturell hantering kan fysiskt eller kemiskt skadade fröskikt vara nödvändiga för att bryta vilodannen och stimulera grodd.

Betydelse

Fröskiktets egenskaper påverkar lagring, grobarhet och spridning. Det är relevant i plantförsök och jordbruksverksamhet när man vill kontrollera eller förutsäga grodtider och bulkens överlevnad under lagring.