Fotometriska

Fotometriska är metoder för att mäta ljusstyrka baserat på hur ögat upplever ljuset. Begreppet används inom optik, belysning och särskilt inom astronomi, där man kvantifierar ljusstyrka hos ljuskällor och föremål i olika bandpass. Fotometri skiljer sig från radiometri genom att den väger ljuset efter ögats spektrala känslighet.

Principer och mått: Den teoretiska grunden är ögats responsfunktion V(λ). Enheter inkluderar lumen (totalt ljusflöde), lux (ljusflöde per area), och kandela samt luminans (cd/m2). Inom astronomi används magnitudsystemet, där skillnader i magnitud motsvarar logaritmiska skillnader i flöde; nollpunkten definieras av standardstjärnor i olika filterband (t.ex. UBVRI).

Instrument och tekniker: Fotometriska observationer görs ofta med fotoelektriska fotometrar eller CCD-baserade detektorer utrustade med filter. Observations- och kalibreringsrutiner inkluderar jämförelse med standardstjärnor, korrigering för atmosfärisk extinction och instrumentala genomsläppligheter. Differential fotometri används för att mäta små variationer genom att jämföra målet med närliggande kontrollstjärnor.

Användning och betydelse: Fotometri används för att fastställa stjärnors färg och ljusstyrka, bestämma avstånd och egenskaper hos himlakroppar, samt undersöka tidsvariationer hos variabla objekt. I teknik och dagligt liv används fotometriska metoder inom belysningsdesign och färgavkänning. Modern fotometri förlitar sig på CCD-teknik och väldefinierade photometric system för jämförbara och reproducerbara mätningar över tid.