Fordonskretsar

Fordonskretsar avser de elektriska och elektroniska kretsar som finns i motorfordon och som möjliggör propulsion, styrning, säkerhet och komfort. Kretsarna omfattar både lågspänningssystem, vanligtvis 12 eller 24 volt, och i moderna el- och hybridfordon även högspänningssystem över 100 volt. Denna infrastruktur utgör fordons elektriska arkitektur, där kraftförsörjning, sensorer, styrdon och aktuatorer kopplas samman genom kabelskenor, kontakter och nätverk.

Kärnkomponenter är batteriet, generatorn (alternatorn), startmotorn, säkringscentraler och reläer, samt elektronikbaserade styrenheter som motorstyrenheter (ECU), karossstyrenheter (BCM) och funktionsmoduler (PDM). Kraften leds genom huvud- och fördelningskretsar för drivlina, belysning, klimatanläggning, fönsterhissar och olika comfort- och säkerhetsfunktioner. Kabelhärvor, jordningspunkter och kopplingspunkter utgör den fysiska infrastrukturen som kopplar samman komponenterna.

Moderna fordonskretsar använder kommunikationsnätverk för att låta enheter utbyta data. CAN-bus är dominerande i fordonsmiljön, medan LIN används för enklare subsystem, FlexRay i vissa prestandaapplikationer och Automotive Ethernet ersätter eller kompletterar äldre nätverk med högre bandbredd och stöd för nya funktioner som avancerad förarhjälp och OTA-uppdateringar.

Designen fokuserar på tillförlitlighet och säkerhet, inklusive skydd mot överström och kortslutning, korrekt jordning och elektromagnetisk kompatibilitet (EMC). Diagnostikgränssnitt (OBD-II) används för underhåll och felavläsning. Funktionell säkerhet följer ofta ISO 26262. Trenderna inom fordonskretsar inkluderar ökad elektrifiering, batterihantering (BMS), modulär arkitektur, redundans i kritiska system och över-the-air-uppdateringar.