Folkuppfostningen

Folkuppfostningen är ett begrepp som beskriver offentliga insatser för att uppfostra och bilda befolkningen i syfte att stärka demokratiskt deltagande, social sammanhållning och levnadsvillkor. I nordiska sammanhang har termen ofta kopplats till folkbildningsidéer samt den roll som stat, kommuner och civilsamhälle spelar i kultur- och utbildningspolitik.

Historiskt har folkuppfostningen förknippats med breda välfärds- och utbildningsreformer under 1900-talet. Genom skolreformer, vuxenutbildning, biblioteks- och kulturpolitiska satsningar samt offentlig information via radio och TV sökte man höja allmänbildning, hälsa, jämställdhet och ekonomisk delaktighet. Målet var inte enbart individuell förbättring utan också att stärka demokratiskt deltagande och social sammanhållning.

Verktyg och institutioner inkluderade utbildningsreformer, stöd till folkbildningsorganisationer, folkbibliotek, museer och olika folkbildningsaktiviteter samt offentliga program för utbildning och kultur i kommunal och nationell regi. Studieförbund och lokala kulturarrangemang fungerade ofta som nav för vuxenutbildning och samhällsdebatt.

Kritik har framförts mot folkuppfostningen som kan uppfattas som paternalistisk eller som ett medel för statlig ideologisk påverkan. Diskussionerna gäller också hur tillgång och inflytande ska fördelas mellan kvinnor, minoriteter och invandrare, samt hur målen kan balanseras med individens frihet.

Idag präglas diskussionen av livslångt lärande, demokratiundervisning och bred tillgänglighet till kultur. Begreppet lever kvar i vissa sammanhang som en samlande beskrivning av offentliga ambitioner att höja kunskap och delaktighet, särskilt genom studieförbund, folkbildningsaktiviteter och kulturpolitik.