Fiskeverksamhet

Fiskeverksamhet är den samlade beteckningen för aktiviteter som syftar till att fånga fisk och andra vattenlevande organismer från naturvatten eller odlingssystem. Verksamheten bedrivs normalt av företag, organisationer eller enskilda fiskare och regleras av lagar, förordningar och tillstånd. Den omfattar hela kedjan från fångst och landning till vidare behandling, lagring, transport och marknadsföring av fisketillgångar.

Fiskeverksamhet förekommer i olika former, främst kommersiellt fiske och fritidsfiske. Kommersiellt fiske drivs ofta av yrkesfiskare med fartyg av varierande storlek, medan fritidsfiske bedrivs av privatpersoner som fiskar för rekreation. Verksamheten använder olika redskap, såsom nät, linor, ryssjor, håvar och fällor. Den kan vara småskaligt artesanalt fiske eller storskaligt trål- och pelagiskt fiske. I vissa sammanhang inkluderar begreppet även akvakulturrelaterade aktiviteter när de är integrerade i produktionskedjan, även om akvakultur ofta behandlas separat i regelverk.

Reglering och styrning av fiskeverksamhet varierar mellan länder men bygger i allmänhet på krav på licenser, kvoter, tillstånd och rapportering. Hållbarhetsmålsättningar syftar till att begränsa överfiske, bifångst och miljöpåverkan, och förvaltningen kan innefatta övervakning, fartygsövervakning, fångstrapportering och efterlevnadskontroller. Internationellt samordnas fiskbestånden genom avtal och regionala fiskeorgan, och handelsregler reglerar leveranser av bearbetade produkter.

Fiskeverksamhet är en viktig ekonomisk verksamhet i kustnära regioner och bidrar till sysselsättning och livsmedelsförsörjning. Den kan däremot ge miljöpåverkan om den inte förvaltas på ett hållbart sätt. Åtgärder för att minska bifångst, använda selektiva redskap och skydda känsliga områden är centrala delar av förvaltningen.