Filtreringsmaterial

Filtreringsmaterial består av fasta eller porösa medier som används för att avlägsna partiklar, mikroorganismer eller kemiska föroreningar från vätskor eller gaser. Dessa medier fungerar genom mekanisk separation, adsorption eller kemisk koppling, beroende på materialets struktur och den aktuella tillämpningen. Valet av filtreringsmaterial påverkas av fluidens sammansättning, driftstemperatur och tryck samt krav på renhet och livslängd.

Vanliga filtreringsmaterial inkluderar porösa fasta medier som sand, grus och diatoméjord (filtermedia i vattenrening), samt filterpapper, glasfiber och cellulosabaserade medier. Syntetiska polymermembran, såsom polypropen, polysulfone och polyamid, används i mikro-, ultraljuds- och nanofilterapplikationer. Keramiska membran erbjuder kemisk och termisk tålighet. Aktivt kol och andra adsorptionsmedia används framför allt för smak-, lukt- och organiska föroreningar.

Filtreringsmaterial klassificeras ofta efter hur de separerar ämnen, till exempel makrofiltration, mikrofiltration, ultrafiltration och nanofiltration, samt omvänd osmos. Porestorlek, porosity, mekanisk styrka, kemisk resistens och motstånd mot beläggning är centrala egenskaper som påverkar prestanda och livslängd. Temperatur- och pH-tolerans samt rengöringsbarhet är också viktiga faktorer.

Används inom vatten- och avloppsrening, livsmedels- och dryckesproduktion, läkemedelsindustrin, luftfiltrering i byggnader samt industriell processfiltrering.

Vid valen beaktas kompatibilitet med vätskans kemikalier, tryckfall och kostnader, samt möjligheter till CIP/SIP, återregenerering av media eller återvinning. Underhåll inkluderar backspolning, kemisk rengöring och regelbundet byte av filtreringsmedia.

Filtreringsmaterial ska följa relevanta standarder och regler beroende på tillämpning, till exempel dricksvattenkvalitet, livsmedelssäkerhet och läkemedelsproduktion. Miljöaspekter inkluderar livscykel, regenerering och korrekt avfallshantering.