Fibrosnivåer

Fibrosnivåer beskriver graden av fibros, det vill säga förtjockad eller ökad bildning av bindväv i ett organ, oftast levern. Mätningen används för att bedöma hur mycket skada som har uppkommit och för att följa sjukdomsförloppet eller hur ett behandlingssvar ser ut.

Den leverrelaterade fibrosen graderas vanligtvis med specifika skalor. Den mest använda är METAVIR, som anger F0 till F4 (F0 ingen fibros, F1 mild fibros, F2 måttlig fibros, F3 omfattande fibros utan cirros, F4 cirros). Andra system, såsom Batts-Ludwig eller Ishak-skalan, har liknande syfte och används i vissa kliniska sammanhang.

Orsakerna till leverfibros är långvarig leverinflammation. Vanliga orsaker är kronisk hepatit B eller C, alkoholrelaterad leversjukdom, icke-alkoholisk steatohepatit (NASH) eller fettlever, samt autoimmun hepatit eller gallgångssjukdomar. Risken för progression ökar vid långvarig inflammation, fetma, diabetes och inflammatoriska leveråkommor.

Diagnostik innefattar blodprovshistorik och olika icke-invasiva markörer som APRI och FIB-4, samt bildbaserade elastografimetoder som transient elastography (FibroScan) eller MR-elastografi. Leverbiopsi kan vara aktuellt vid oklara eller osäkra fall men används mindre ofta nu när icke-invasiva metoder förbättrats.

Betydelsen av fibrosnivåerna är att högre nivåer ökar risken för cirros, portal hypertension, leverfel och levercancer. Behandlingen fokuserar på att behandla underliggande orsak och livsstilsförändringar; fibros kan ibland regress eller stabiliseras med åtgärder som avhållsamhet från alkohol, viktnedgång och behandling av infektioner eller metabol sjukdom. Det finns inga allmänt godkända anti-fibrotiska läkemedel i standardvård; flera terapier undersöks i kliniska studier.