Fiberledare

Fiberledare, eller optiska fiber, är tunna trådar av glas eller plast som används för att leda ljus över långa avstånd. Ljuset hålls inne i kärnan genom total intern reflektion mot klädden, där kärnans refraktionsindex är högre än klädningens. Detta gör att ljuset kan färdas med mycket liten förlust under längre sträckor.

En typisk fiber består av kärna, klädd och yttre skyddslager eller mantel. Kärnan har högre refraktivt index än klädningen, vilket möjliggör ljusledningen. Det finns olika typer av fiber, framför allt singelmode och multimode. Singelmodefibrer har mycket smal kärna (omkring 8–10 mikrometer) och används för långdistanskommunikation, medan multimodefiber har större kärna (ofta 50–62,5 mikrometer) och används för kortare avstånd och lägre kostnader. Den yttre mantel och jackets skyddar fibrerna mot mekanisk skada och miljöpåverkan.

Vanliga prestandaegenskaper inkluderar lågt förlusttal per kilometer, dominerande bruk av våglängder runt 1300 och 1550 nanometer, samt diskontinuiteter i dispersion och kabelgeometri som påverkar bandbredd. Bend-resistenta fibrer med särskild konstruktion minskar förluster vid böjning. Standarder och specifikationer för fiberledare hanteras bland annat av ITU-T och ISO/IEC, där exempel är G.652 och G.657 för enkelfiber, samt relevanta normer för kablage och installation.

Användningar omfattar telekommunikation, lokala och breda nätverk, medicinska instrument såsom endoskop, samt olika sensor- och mättekniska system. Fiberledare fortsätter att utvecklas mot ännu högre bandbredd och flexibilitet genom ny kärn- och klädmaterial, samt förbättrad bend- och temperaturstabilitet.