Fekalieläckage

Fekalieläckage, ofta kallat fekal inkontinens, är ofrivillig passering av avföring eller ofrivillig läckage vid toalettbesök. Tillståndet varierar i svårighetsgrad från små droppar till kontinuerligt läckage och minskat kontroll över tarmens tömning.

Orsakerna är vanligtvis multifaktoriella och kan inkludera skador på analsfinktern efter födsel eller kirurgi, nervskador från diabetes eller ryggmärgsskada, långvarig förstoppning med fekal impaktion, inflammatoriska tarmsjukdomar, åldrande samt vissa neurologiska eller funktionella tillstånd.

Symptom kan vara små mängder läckage vid hosta, skratt eller ansträngning, plötslig brådska och oförmåga att hålla igen, eller kontinuerligt läckage. Tillståndet kan orsaka hudirritation, social oro och nedsatt livskvalitet.

Diagnostik bygger på patientens historia och en fysisk undersökning, ofta inklusive digital rektalundersökning. Vid behov används anorektal manometri och endoanalt ultraljud för att bedöma sfinkterfunktion och vävnadsintegritet, tillsammans med utredningar för bakomliggande sjukdomar.

Behandling är vanligtvis flerdimensionell och anpassad efter varje person. Fiber- och vätskeoptimering samt tarmreglering, tarmträning och bäckenbottenträning med eller utan biofeedback används ofta. Läkemedel kan påverka avföringskonsistensen. Vid refraktär incontinence kan kirurgiska alternativ övervägas, såsom sfinkterplastik, bulkinginjektioner eller nervstimuleringsbehandlingar. I svåra fall kan kolostomi övervägas. Praktiska stödåtgärder som absorberande produkter och hudvård ingår också.

Prognos varierar beroende på orsaken och genomförd behandling. Många upplever förbättring med kombinerad behandling och livsstilsanpassning och det är viktigt att söka vård vid nya eller försämrade symtom.