Familjekriser

Familjekriser är händelser eller tillstånd som utmanar ett familjesystem och kräver ny organisering av roller och vardagsrutiner. Krisen uppstår när belastningen överstiger familjens upplevda resurser och förmåga att anpassa sig, vilket kan påverka stabiliteten och välbefinnandet hos vuxna och barn.

Krisen kan vara akut, som allvarlig sjukdom, olycka, död i närmiljön eller plötslig arbetslöshet, eller kronisk, som långvariga ekonomiska problem, missbruk eller våld i hemmet. Ibland uppstår flera påfrestningar samtidigt, vilket förvärrar situationen.

Inom familjeforskningen används ofta ABCX-modellen: A står för stressoren, B för resurser och coping, C för uppfattningen av händelsen, och X för kris eller anpassning. Resiliens betonas ofta som förmågan att övervinna krisen genom skyddande faktorer som stöd och god kommunikation.

Effekterna varierar med ålder, kontext och resurser. Barn kan få emotionella eller beteendemässiga reaktioner; relationer och skolgång kan påverkas. Tidiga insatser som samtal, familjeterapi eller praktiskt stöd kan stärka återhämtningen och förebygga långsiktiga problem.

Förebyggande arbete betonar socialt stöd, tillgång till tjänster och program som främjar tydlig kommunikation, problemlösning och stabila vardagsrutiner.