Extrazellulärvolym

Extrazellulärvolym (EVV) är den del av kroppens vätska som finns utanför kroppscellerna. Den utgör en viktig komponent av totala kroppsvätskan och består huvudsakligen av extracellulärvätskan (ECF), som i sin tur delas upp i interstitiell vätska och plasma. Transcellulär vätska – cerebrospinalvätska, synovialvätska, peritoneal-, pleurala- och GI-vätskor – utgör en mindre men betydelsefull del av ECV och är inkluderad i begreppet EVV.

Värden och betydelse: hos en genomsnittlig vuxen är EVV ungefär 14 liter, motsvarande cirka 20 procent av kroppsvikten. EVV påverkas av vätsketillförsel och -förluster samt av osmotisk balans och kapillärutbyte mellan plasma och interstitiell vätska. Förändringar i EVV påverkar blodvolym, blodtryck och vätskefördelning i vävnader.

Reglering: EVV regleras främst av njurarnas utsöndring av natrium och vatten samt av hormonella system som antidiuretiskt hormon (vasopressin), renin-angiotensin-aldosteronsystemet och natriuretetiska peptider. Osmolalitet i ECF hålls relativt konstant genom dessa mekanismer och genom reglering av törst och vätskebrist. Kapillärernas hydrostatiska och kolloidosmotiska krafter samt lymfdränage påverkar hur mycket av plasma respektive interstitiell vätska som återfinns i EVV.

Funktion och klinik: EVV är avgörande för blodvolym, blodtryck och näringsutbyte till vävnader. Ökningar kan leda till ödem; minskningar kan orsaka hypovolemia och många kliniska tillstånd. Bedömning sker kliniskt och, i forsknings- eller specialiserade kliniska sammanhang, med indikator-dilutionsmetoder för att uppskatta ECV och plasmavolym.