Extracellulärmatrix

Extracellulärmatrixen är ett komplext nätverk av makromolekylära ämnen som ligger utanför cellerna i vävnaderna. Den består framför allt av kollagen, som ger styrka; elastin, som bidrar till elasticitet; proteoglykaner och glykosaminoglykaner som bildar gelmässiga vätskor; samt fibrösa glykoproteiner som fibronectin och laminin som hjälper celler att vandra och binda till matrixen. ECM produceras och underhålls av celler som fibroblaster, chondrocyter och osteoblaster.

Strukturmässigt kan ECM ses som två huvuddelar: basalmembranet, ett tätt skikt av laminin, kollagen typ IV och proteoglykaner som stöder epitel- och endotelvävnad samt kärlväggar; och den interstitiella matrixen som fyller rummet mellan cellerna och innehåller främst kollagen typ I och III samt andra komponenter som styr vävnadens mekaniska egenskaper.

Funktionerna är breda: ECM ger mekaniskt stöd och beständig form åt vävnader, fungerar som ett kommunikationsnätverk som lagrar och frisätter tillväxtfaktorer, och påverkar cellernas adhesion, migration, proliferation och differentiering via receptorbindningar som integriner. Den genomgår kontinuerlig ombyggnad genom enzymer som matrixmetalloproteinaser (MMP) och deras inhibitorer (TIMPs), vilket gör ECM aktivt i vävnadsremodellering.

Betydelsen sträcker sig över normal utveckling och sårläkning till patologi. Förändringar i ECM-sammansättning eller struktur är kopplade till fibros, åldrande, artrit och cancerutveckling, där ECM spelar en roll i tumörens progression och metastasutgångar. Behandlingar som riktar ECM-remodellering pågår inom forskning och klinik.