Europarätten

Europarätten är ett samlingsbegrepp för de rättsregler som styr relationerna inom Europas rättsliga ordning. I svensk användning omfattar termen ofta EU-rätten och den europeiska människorättsrätten, främst genom Europakonventionen. Europarätten reglerar både staters skyldigheter och medborgares rättigheter samt hur nationell rätt ska tolkas och tillämpas i förhållande till dessa regler.

EU-rätten uppkommer ur EU:s primära fördrag (TEU och TFEU) och sekundärlagstiftning såsom förordningar, direktiv och beslut. Denna rätt har särskilda principer, bland annat primacy över nationell rätt och direkta verkningar i nationell rätt i vissa fall. EU-rätten tolkas främst av Europeiska unionens domstol (EU-domstolen). Överträdelser och genomförande hanteras genom tillsyn och nationell anpassning.

Den europeiska människorättsrätten regleras av Europakonventionen, som tolkas av Europeiska domstolen för människors rättigheter (ECtHR) i Strasbourg. Staten i varje medlemsland ansvarar för att följa konventionen i sin lagstiftning och rättstillämpning, och ECtHR:s avgöranden är bindande för dem som är part i konventionen. Inom EU-sammanhang används konventionens rättigheter som vägledning för tolkning av nationell och EU-lagstiftning.

Relationen mellan EU-rätt och ECHR är komplex och i praktiken pågående. EU är inte formellt part i Europakonventionen, men EU-lagstiftningen ska tolkas i ljuset av de grundläggande rättigheter som konventionen skyddar. EU-domstolen har slagit fast att EU-lagstiftningen i princip måste vara förenlig med ECHR-standarder, och nationell rätt måste vara förenlig med både EU-rätten och ECHR.