Endexpiratoriskt

Endexpiratoriskt är ett begrepp som används inom fysiologi och medicin för att beskriva något som gäller vid slutet av utandningen. Det refererar till tillstånd, volymer eller tryck som uppstår när andningen har nått slutet av utandningen och ligger stilla innan nästa inandning startar. Begreppet är särskilt vanligt när man diskuterar lungans mekanik och gasutbyte.

En av de centrala kopplingarna är end-expiratorisk lungvolym, ofta kallad end-expiratory lung volume (EELV), samt funktionell residualkapacitet (FRC) som i vila ungefär motsvarar lungvolymen vid slutet av en normal utandning. Inom kritisk vård används också end-expiratoriskt tryck i form av positivt end-expiratoriskt tryck (PEEP) för att hålla alveolerna öppna mellan andetagen och förbättra syresättningen. För mycket PEEP kan dock leda till översträckning av lungorna och påverka blodcirkulationen negativt.

Mätmetoder för att uppskatta endexpiratoriska förhållanden inkluderar kroppsspegelfysiologi som body plethysmography och gasdilutionstekniker, samt bildbaserade metoder som CT eller MRI vid forsknings- eller diagnostiska sammanhang. I friska personer är end-expiratoriska volymer likvärdiga med FRC vid vila, medan olika sjukdomstillstånd kan minska eller öka EELV och därmed påverka andningsarbetet och dyspné.

Kliniskt är förståelsen av endexpiratoriskt viktigt för ventilationsstyrning och övervakning av tillstånd som restriktiva eller obstruktiva lungsjukdomar. Termen används främst i sammanhang där man diskuterar lungornas volym och tryck vid slutet av utandningen och har viss överlappning med den engelska termen end-expiratory.