Dämpningsmaterial

Dämpningsmaterial är material som används för att reducera vibrationer och ljud genom att omvandla mekanisk energi till värme när de deformeras. Energitap uppstår främst genom viskoelastiska mekanismer och intern friktion, vilket ger hysteresis i materialets svar. Genom dämpning minskar man energitransporten mellan komponenter och begränsar buller och skakningar i konstruktioner och maskiner.

Vanliga materialgrupper är viskoelastiska polymerer (t.ex. mjuka lager och filmer), elastiska gummiblandningar, olika skum (polyuretan eller polyeten) samt fibrösa eller kompositbaserade lösningar. För särskilda krav används metall- eller keramiska dämpare. Även konstruerade lager som CLD-lager (konstraint layer damping) kombinerar ett viskoelastiskt mellanlägg mellan två fasta skikt för effektiv högfrekvensdämpning. Valet påverkas av belastningens frekvens, temperatur, fukt och miljö samt krav på livslängd och vikt.

Användningsområdena omfattar fordonsindustrin (motorfästen, dörrpaneler, inre komponenter), byggsektorn (vägg- och fönsterisolering), maskiner och industriell utrustning, hushållsapparater samt elektronikskåp. Dämpningsmaterial används både för vibrationsisolering och för ljudreducering samt som skydd mot stötar och skador vid hantering och transport.

Vid design beaktas dämpningskapacitet (dämpningsfaktor eller förlustfaktor) i relevanta frekvens- och temperaturområden, samt miljömässig hållbarhet. Vikt, kostnad och mekanisk hållbarhet påverkar valet av material och konstruktion. Montering och gränssnitt mellan dämpande skikt och stödstruktur är också avgörande för att uppnå önskad effekt.

Mätningar av dämpning sker vanligtvis genom dynamisk mekanisk analys, impedansmätningar eller vibrationsprov. Dämpningsvärden anges ofta som dämpningskvot (zeta) eller förlustfaktor (tan delta). Standarder och riktlinjer varierar mellan branscher och regioner och omfattar ofta krav på säkerhet, brandsäkerhet och miljöhänsyn.