dämpningsfaktor

Dämpningsfaktor är ett begrepp som används inom olika tekniska områden för att beskriva hur effektivt energi dissiperas och hur snabbt ett system återgår till jämvikt efter en störning. Begreppet är ofta sammanlänkat med hur kraften eller rörelsen i ett system kontrolleras och hur starkt den dämpar oönskade svängningar.

Inom ljudåtergivning används dämpningsfaktor för att beskriva hur väl en förstärkare kan kontrollera förldningen av högtalarens element. Det definieras vanligtvis som DF = Z_load / Z_out, där Z_load är högtalarens impedans och Z_out är förstärkarens utimpedans vid en viss frekvens. Ett högre dämpningsfaktor innebär generellt bättre kontroll över basrörelserna och minskad risk för överdriven basrullning eller undersvängning. Dämpningsfaktorn varierar dock med frekvens och med högtalarens impedansprofil, så praktiska värden bör alltid tolkas i sammanhanget.

I mekaniska system och reglerteknik används termen ofta i formen av en dämpningsfaktor eller damping ratio (ζ). För ett andra ordningens system ges ζ av c / (2√(mk)), där m är massa, c är dämpningskonstant och k är styvhet. Beteendet beskrivs därefter som underdämpat (ζ < 1), kritiskt dämpat (ζ = 1) eller överskyddat (ζ > 1). Dämpningsfaktorn i detta sammanhang styr hur snabbt oscilleranden avtar utan att pendla.

Praktiskt bör man vara medveten om att dämpningsfaktor ofta är frekvensbundet och kontextkänsligt. Värden som anses attraktiva i en tillämpning kan vara mindre relevanta i en annan. Vid jämförelser är det viktigt att ange definierade impedanser, frekvens och mätförutsättningar.

Se även: damping ratio, impedans, kontrollsystem, förstärkare.