Drivrutinen

Drivrutinen, eller drivrutinen som begrepp, är en mjukvarukomponent som gör att operativsystemet kan kommunicera med en specifik hårdvaruenhet. Den fungerar som ett mellanlager mellan mjukvara och hårdvara och erbjuder ett enhetsspecifikt gränssnitt som gör det möjligt för program att använda enhetens funktioner utan att hantera hårdvarans detaljer. Drivrutinen översätter generella operativsystems anrop till hårdvaruspecifika kommandon, hanterar resurstilldelning, och styr kommunikation, avbrott, DMA och konfiguration.

Drivrutiner kan köras i olika skyddsskikt beroende på operativsystemet. I många fall agerar de som kärnmoduler i kernel-space medan vissa drivrutiner kan köras i användarutrymmet. I Windows laddas de ofta som kernel-moduler eller installerbara tjänster; i Linux hanteras de vanligtvis som kernel-moduler som laddas vid behov; macOS använder IOKit-ramverket för enhetsspecifika drivrutiner.

Drivrutinerna tillverkas av hårdvarutillverkare eller tredje part och följer gemensamma gränssnitt så att olika produkter kan ersättas eller uppgraderas utan att mjukvaran i övrigt förändras. De kopplas vanligtvis till enheter genom standardgränssnitt som USB, PCI/PCIe, eller andra kommunikationsprotokoll.

Livscykeln för en drivrutin omfattar utveckling, testning, distribution och uppdateringar. Många moderna system kräver digital signering för att verifiera drivrutins äkthet och integritet. Felaktiga eller föråldrade drivrutiner kan leda till prestandaproblem, systeminstabilitet eller säkerhetsrisker, varför uppdateringar och kompatibilitet är viktiga överväganden.