Driftsgränserna

Driftsgränserna, eller de operationella gränserna, är de definierade värden inom vilka ett system, en anläggning eller en process får verka säkert och effektivt. De beskriver vilka intervall nyckelparametrar får ligga inom och hur stora avvikelser som är tillåtna innan åtgärd krävs.

Användningsområden: inom industri, energi, transport och IT används driftsgränserna för att skapa säkra zoner och styra responsen vid avvikelser. De omfattar fysiska variabler som temperatur, tryck, hastighet och flöden, samt organisatoriska regler och tidskrav samt funktionella kriterier som krävd svarstid eller tillförlitlighet.

Struktur: vanligtvis består de av målområden (åtminstone intervall), övervakningsmetoder (sensorer, loggning), larmnivåer och åtgärdsplaner (varning, avstängning, automatiska mitigeringar). De dokumenteras i driftsmanualer, riskanalyser och underhållsprogram och uppdateras vid förändringar i förutsättningar eller regler.

Betydelse: driftsgränserna hjälper till att förebygga olyckor, minska stillestånd och upprätthålla prestanda. De är centrala i säkerhetskulturen och i relation till standarder och regler. Exempel: i en kemisk process sätts temperatur- och tryckgränser; i ett datacenter definieras temperatur- och luftflödesgränser; i fordons- eller flygteknik används hastighets-, varvtals- och kontrollgränser.

---