Dopämnen

Dopämnen, eller doping substances, är kemiska ämnen eller biologiska metoder som används för att förbättra sportprestationer eller för att maskera användningen av andra substanser. Inom idrott är många dopämnen förbjudna enligt internationella regler av rättvise- och säkerhetsskäl. Antidopingarbete bedrivs av organisationer som WADA och nationella myndigheter.

Vanliga grupper av dopämnen inkluderar: anabola androgena steroider, som ökar muskelmassa och styrka; erytropoietin (EPO) och andra medel som ökar antalet röda blodkroppar och därmed uthålligheten; tillväxthormon och relaterade peptider; centrala stimulanter som ökar vakenhet och minska trötthet; diuretika och masking agents som kan dölja annan dopning; β2-agonister samt vissa hormonrelaterade substanser. Det finns också överväganden kring blod- eller plasmabehandling och så kallad gen- eller celldoping, som tekniskt sett står utanför traditionella substanser men finns med i debatten om vad som är otillåtet.

Reglering och kontroll syftar till att upprätthålla rättvisa och skydda idrottshälsa. Provanalyser sker i blod eller urin och följas upp av laboratorietester enligt den officiella förteckningen över förbjudna ämnen och metoder. Tester utförs både in- och utanför tävlingssäsongen, och följderna av positiva resultat kan vara avstängningar, återkallelse av medaljer eller andra disciplinära åtgärder. Etiska frågor kring dopning fokuserar på rättvisa, hälsa och pressen att prestera på bekostnad av säkerhet.

Historiskt har doping varit närvarande i idrotten länge, men antidopningsarbete har vuxit fram under 1900-talet och samordnades senare genom WADA och nationella program.