Delkompetenser

Delkompetenser är underdelar av en övergripande kompetens inom utbildning och arbetsliv. Begreppet används för att dela upp komplexa färdigheter i tydliga och separerbart bedömbara delar. Varje delkompetens anger vilka kunskaper, färdigheter och förmågor som krävs för att uppnå en del av helheten. Genom att arbeta med delkompetenser kan läroplaner och utbildningar beskriva konkret vad som måste behärskas för att nå en viss nivå eller funktion.

Användning och avgränsning sker ofta i modulbaserade utbildningar och i kompetensbaserad undervisning. Delkompetenser gör det möjligt att lägga upp flexibla studievegar, anpassa lärande till tidigare erfarenhet och möjliggöra validering av individuella kunskaper. En komplett kompetens byggs vanligen upp av flera delkompetenser som tillsammans uppfyller de krav som en yrkesroll eller en utbildningsnivå ställer.

Bedömning och dokumentation av delkompetenser kan ske separat genom prov, praktiska tester, portfolio eller observation. De kan leda till separata certifikat eller mikrobehörigheter och dokumenteras ofta i ett kompetensintyg eller liknande bekräftelse. Det bidrar till tydligare återkoppling och portföljbaserad bedömning, samt underlättar arbetsgivare och utbildningsinstitutioners bedömning av faktisk änskad lärande.

Fördelar inkluderar ökad flexibilitet, möjlighet till erkännande av tidigare lärande och bättre anpassning till arbetslivets behov. Utmaningar kan uppstå i frågor om sammanhang, progression och hur delkompetenser kopplas till övergripande mål och kvalitetssäkring. Närmare koppling till moduler, mikro-behörigheter eller validering av lärande är vanliga samverkande begrepp.