Daggpunktsberäkningar

Daggpunktsberäkningar avser beräkningar av daggpunkten, den temperatur vid vilken luftens vattenånga måste kylas för att kondensera till dagg. Daggpunkten är en funktion av både ambient temperatur och relativ fuktighet och används som en indikator på luftfuktighet och kondensation.

Daggpunkten är nära kopplad till vattenångans partialtryck i luften. När temperaturen sjunker till daggpunkten blir luften mättad vid den temperaturen, vilket ofta leder till dagg, dimma eller frost. Ju högre daggpunkten är relativt lufttemperaturen, desto fuktigare anses luften vara. Beräkningar används inom meteorologi, väderprognoser, HVAC-system, jordbruk och industriprocesser.

En vanlig metod är Magnus-Tetens-formeln. För temperatur T i Celsius och relativ fuktighet RH i procent används gamma = (a*T)/(b+T) + ln(RH/100). Därefter daggpunkt Td beräknas som Td = (b*gamma)/(a-gamma). Typiska värden är a=17,27 och b=237,7 °C, vilket gör formeln lämplig inom cirka -40 till +50 °C.

Andra formuleringar finns, till exempel variantar av Buck-ekvationen som används för att uppskatta mättad vattenångspressur samt e = RH/100 * e_s(T) där e_s är den mättade vattenångspressuren. Att lösa e = e_s(Td) ger daggpunkten med olika approximationsmetoder. Noggrannheten påverkas av temperatur- och fuktintervall samt lufttryck.

Användningsområden inkluderar övervakning av kondensrisk i byggnader, planering av jordbruk och vitvaror, samt klimatstudier och väderprognoser. Se även relaterade begrepp som relativ luftfuktighet, mättad vattenångspressur och kondensation.

See also: relativ luftfuktighet, mättad vattenångspressur, kondensation, meteorologi.