Couplingkonstanten

Couplingkonstanten är ett begrepp inom fysiken som betecknar en parameter som kvantifierar styrkan hos en interaktion mellan fält eller partiklar. Termen används särskilt i kvantfältteori och partikelfysik för att beskriva hur kraftigt olika krafter verkar; exempel är den elektromagnetiska kopplingskonstanten (fintstrukturskonstanten), den svaga och den starka kopplingskonstanten i standardmodellen samt effektiva kopplingskonstanter i andra teorier.

En viktig skillnad är mellan dimensionslösa och dimensionsbärande kopplingskonstanter. Dimensionslösa konstanter, som fintstrukturskonstanten (ungefär 1/137 i lågenergiomgivning), ger en ren jämförelse av styrkor oberoende av enhetssystem. Dimensionsbärande konstanter, såsom Newtons gravitationskonstant, kan omvandlas till dimensionslösa former genom att jämföras med lämpliga skalor (t.ex. Planckskalan).

Kopplingskonstanter är ofta energiskalberoende på grund av renormalisering; detta kallas "running" och beskrivs av renormaliseringsgruppens ekvationer. Storleken på en kopplingskonstant avgör om perturbativa metoder är lämpliga (små konstanter) eller om icke-perturbativa tillvägagångssätt krävs (stora konstanter). I vissa teorier studeras också möjligheten till sammansmältning av olika kopplingskonstanter vid höga energier, vilket är en drivkraft bakom modeller för storsammanslagning.