Cortikosteroider

Cortikosteroider är en grupp steroidhormoner som produceras i binjurarna eller syntetiskt framställda läkemedel som efterliknar deras effekter. De delas primärt in i glukokortikoider, som har antiinflammatoriska och immunosuppressiva egenskaper, och mineralokortikoider, som reglerar salt- och vattenbalans. Läkemedlen används både systemiskt (oral, intravenöst) och lokalt (inhalation, topikalt, intraartikulärt, epiduralt).

Verkningsmekanism: de binder till glukokortikoidreceptorer i cellkärnan och påverkar genuttryck, vilket minskar produktionen av inflammatoriska mediatorer och dämpar immunsvaret. Denna mekanism ger snabb symptomlindring vid inflammatoriska sjukdomar men medför risk för systemiska biverkningar vid långvarig användning.

Indikationer: bred användning vid inflammatoriska och autoimmuna tillstånd såsom astma och KOL (inhalation eller systemiskt vid behov), atopisk dermatit, psoriasis, reumatoid artrit, inflammatorisk tarmsjukdom och vissa medicinska tillstånd som kräver immunosuppression, till exempel efter organtransplantation.

Biverkningar och säkerhet: systemisk behandling kan påverka HPA-axeln och leda till viktökning, hyperglykemi, hypertoni, osteoporos och ökad infektionsrisk. Barn kan uppleva tillväxthämning. Lokala och inhalationsformer minskar generellt systemiska risker men kan orsaka hudförtunning, svampinfektioner i huden eller heshet vid inhalation. Vid längre behandling är nedtrappning viktigt för att undvika rebound-effekt.

Exempel på preparat: systemiska preparat som prednisolon och dexametason; hydrokortison för lokala användningar. Inhalations- och topikala preparat inkluderar budesonid, flutikason och beclometasone. Mineralokortikoider såsom fludrokortison används mer sällan.