Clientservermodellen

Clientservermodellen, eller klient–server-modellen, är en arkitektur där klientapplikationer körs på klienten och kommunicerar med centrala tjänster som finns på en eller flera servrar över ett nätverk. Tjänsterna tillhandahåller funktionalitet eller data och exponeras ofta via definierade gränssnitt, såsom API:er eller protokoll som HTTP.

Huvudkomponenterna är klientprogramvaran, serverapplikationen och nätverket. Servern hanterar affärslogik, datalagring och resursförvaltning medan klienten fokuserar på presentation och användargränssnitt. Kommunikation sker vanligtvis via standardprotokoll och kan vara statslös (till exempel REST över HTTP) eller tillståndsbevarande.

Arbetsflödet är att klienten skickar en begäran till servern, servern behandlar begäran och returnerar svar, och klienten presenterar resultatet för användaren. Modellerna är ofta statslösa för bättre skalbarhet, men vissa scenarier kräver sessionshantering och kontext.

Fördelar inkluderar centralisering av resurser och affärslogik, enkel uppgradering, gemensam säkerhet och möjligheter till skalning genom flera servrar. Begränsningar inkluderar beroende av nätverk och serverkapacitet, potentiell enkel felpunkt och risker kring prestanda vid hög belastning.

Exempel på användning är webbapplikationer där en webbläsare är klient och en webbserver är servern, e-postklienter som kommunicerar med e-postservrar och företagsapplikationer som körs på en applikationsserver. Evolutionen har gått från terminalbaserade centraler till molnbaserade och mikrotjänstbaserade lösningar med API-drivna klienter.