CO2tasojen

CO2-tasåerna, eller koldioxidnivåerna i jordens atmosfär, anger mängden koldioxid i torr luft och mäts vanligtvis i delar per miljon (ppm). En högre nivå förstärker växthuseffekten och påverkar klimatet över tid.

Historisk kontext och nivåer: före industrialismen låg CO2 runt cirka 278 ppm. Under de senaste decennierna har de globala medelnivåerna ökat och ligger omkring 410–420 ppm i modern tid. Långtidstrenderna följs noggrant av mätserier som Mauna Loa-observatoriet i Hawaii, där kontinuerliga uppgifter sedan 1950-talet dokumenterar ökningen.

Säsongsvariationer och mätning: det finns tydliga årliga svängningar på cirka 5–6 ppm, främst orsakade av biosfären i norra halvklotet. Växtlighet under vår och sommar tar upp CO2, medan det ökar igen under höst och vinter när respiration och nedbrytning dominerar.

Källor och sänkor: anthropogena utsläpp från förbränning av fossila bränslen, transporter och cementproduktion ökar CO2-nivåerna. Naturens kolcykel – hav och skogar – fungerar som sänkor men tar upp mindre mängder än vad utsläppen tillhandahåller, vilket leder till nettoökning i atmosfären.

Konsekvenser: högre CO2 i atmosfären förstärker växthuseffekten och driver klimatförändringar. Förändringar i haven sker också i form av ökad surhet, vilket påverkar marina ekosystem och organismer.

Övervakning och policy: mätningar av CO2-nivåer är central för klimatforskning och prognoser, och ligger till grund för internationella mål som Parisavtalet, som syftar till att begränsa uppvärmningen genom utsläppsdämpning och netto-nollutsläpp i många sektorer.