Bulkhårdheten

Bulkhårdheten är ett mått på ett materials resistans mot plastisk deformation när hela volymen av materialet får bidra till motståndet, dvs. ett sammanlagt mått på hårdheten i bulkmaterialet snarare än i en liten yta eller ett specifikt korn. Begreppet används särskilt när man vill beskriva det övergripande deformationstoleransen hos ett material, ofta i jämförelse mellan olika härdade eller legerade provbitar.

Utvärdering av bulkhårdhet sker vanligtvis med macrohårdhetstest som Brinell- eller Rockwell-testning, där större indenterare och högre belastningar används för att få ett representativt medelvärde över ett större område. Brinelltestet (HB) kräver en halvlång belastning och mått på indenterdiametern, vilket ger resultat som återspeglar bulkens egenskaper särskilt för mjukare eller grovkorniga material. Rockwell-testen används också för bulkmaterial, särskilt när proverna är större eller när det råder praktiska krav på snabb bedömning. Vissa sammanhang använder även Vickers- eller andra macro-hårdhetstester beroende på material och provstorlek.

Relationer till andra mekaniska egenskaper finns i empiriska samband där hårdhet ofta kopplas till styrka eller flytgräns, men sambanden varierar mellan materialgrupper och testmetoder. Bulkhårdhet påverkas av faktorer som grainstruktur, fasfördelning, porositet, inlägningar och termomekanisk bearbetning.

Standardisering: testmetoderna är standardiserade av bland annat ASTM och ISO (till exempel ASTM E10 för Brinell, ASTM E18 för Rockwell och motsvarande ISO-standarder), vilka anger prov- och belastningsvillkor, samt hur resultaten beräknas och rapporteras.