Bränsleavailability

Bränsleavailability syftar till hur tillgängligt ett bränsle är för användare i ett visst område och under en given tidsperiod. Den omfattar både den fysiska tillgången—antal och placering av pumpstationer, raffinaderier, pipelines och laddinfrastruktur—samt den ekonomiska tillgången, där prisnivåer, skatter, avgifter och subventioner påverkar vad som är rimligt att köpa. Bränslen kan vara fossila som bensin och diesel, alternativa och förnybara som biodrivmedel och vätgas, eller elektricitet för elfordon. Övergången till elektrifiering förändrar bränslelandskapet och gör laddinfrastruktur och tillgång till olika bränslen centrala frågor för tillgång.

Orsaker till variation inkluderar energipolitik, internationell handel, geopolitiska spänningar, distributionskapacitet och underhållsstopp, samt säsongsvariationer och naturkatastrofer. Priser och tillgång påverkas av marknadsstruktur, konkurrens, skatter och regler som styr blandningar och standarder. Geografiska skillnader mellan tätorter och landsbygd är vanliga, liksom skillnader mellan länder i fråga om tillgång till inhemska versus importerade bränslen.

Mått på bränsleavailability kan vara antal tillgängliga stationer eller laddare per område, genomsnittligt avstånd till närmaste anläggning, lagerhållning och beredskap, samt befolkningens andel som har rimlig tillgång inom ett avstånd som är relevanta för vardagsbehov. Policyåtgärder syftar till att säkerställa leveranssäkerhet, prisstabilitet och hållbarhet genom diversifierad försörjning, beredskap och investeringar i infrastruktur.