Bränsleanvändning

Bränsleanvändning avser hur förbrukningen av bränslen ser ut inom olika delar av samhället, främst transport, industri och uppvärmning. Den omfattar fossila och förnybara bränslen och är central i energipolitik och klimatarbete. Vanligt mäts den som bränsleförbrukning per sträcka eller per producerad enhet, till exempel liter per 100 kilometer eller kilowattimmar per enhet. Bränsleanvändningen påverkas av teknisk effektivitet, drift- och körmönster, last, klimat och infrastruktur samt möjligheten att byta bränslen eller använda alternativa energikällor.

Inom transport är motor- och drivlineffektivitet, aerodynamik och däckfriktion avgörande. I industrin styrs bränsleanvändningen av processeners energibehov och möjligheter till värmeåtervinning. Uppvärmning och kraftproduktion påverkas av byggnaders isolering, värmekälla och hur energin produceras.

Bränslen klassificeras ofta som fossila – olja, bensin, diesel och kol – eller förnybara – biodiesel, biogas, etanol, syntetiska bränslen samt el och vätgas. Fossila bränslen ger hög energidensitet men medför större klimatpåverkan. Förnybara alternativ kan minska direkta utsläpp, men kräver ofta ny infrastruktur och grön energi. Elektrifiering och bränslebyte mot lägre utsläpp ses som nyckelförändringar i många sektorer.

Mätning och uppföljning används för att sätta mål och driva åtgärder. Enhetliga mått, livscykelanalys och användning av alternativa bränslen bidrar till att minska energibehov och utsläpp, samtidigt som kostnader och teknisk genomförbarhet beaktas.