Blodbristsjukdom

Blodbristsjukdom är en samlingsbeteckning för tillstånd där blodets röda blodkroppar eller hemoglobinnivåer är lägre än normalt. Den vanligaste typen är järnbristanemi; andra former innefattar megaloblastisk anemi (B12- eller folatbrist), hemolytisk anemi och kronisk sjukdomsrelaterad anemia. Tillståndet kan drabba alla åldrar, men är särskilt vanligt bland kvinnor i fertil ålder, små barn och personer med långvarig blödning eller nedsatt järnupptagning.

Orsakerna varierar. Järnbristanemi uppstår ofta beroende på blodförlust (t.ex. mens eller gastrointestinal blödning) eller låg järntillgång i kosten och nedsatt järnupptagning. Andra typer uppkommer vid näringsbrister (B12 eller folat), ökad nedbrytning av röda blodkroppar eller långvariga sjukdomar som påverkar blodbildningen.

Symtomen är ofta trötthet, blek hud, andfåddhet vid ansträngning samt hjärtklappning. Andra vanliga tecken är yrsel, huvudvärk och koncentrationssvårigheter; hos barn kan irritabilitet och nedsatt utveckling förekomma.

Diagnos baseras på blodprover. Hb och MCV följs upp av järnstatus med ferritin och transferrinmättnad; B12 och folatnivåer används vid misstanke om megaloblastisk anemia. Retikulocyter och indikationer på bakomliggande orsak kan också ingå i utredningen.

Behandling riktas mot orsaken. Järntillskott ges vanligtvis peroralt, ibland intravenöst vid dålig absorption eller större blodförlust. B12- eller folatbrist behandlas med tillskott; allvarliga fall kan kräva blodtransfusion. Med korrekt behandling är prognosen god för de flesta former av blodbristsjukdom.

Förebyggande inkluderar kosten rik på järn och beroende på riskgrupper tillägg av järn eller B12. Tidig diagnostik och behandling förbättrar livskvalitet och minskar komplikationer. Se även: järnbristanemi, megaloblastisk anemi.