Blixtlåsets

Ett blixtlås är en låsmekanism som används för att sammanfoga två kanter av tyg eller annat material längs en öppning, till exempel på jackor, väskor eller tält. Det består vanligtvis av två tygband med sammanlänkade tänder samt en dragare (slider) som öppnar eller stänger låset när den dras längs banden. I varje ände finns ofta stopp som hindrar dragaren från att glida av.

Blixtlåsets konstruktion varierar beroende på typ. Det finns flera varianter. Metalliska tänder eller plast/spirala tänder (coil). Separationsblixtlås där de två halvorna helt kan separeras när låset är öppet. Osynliga blixtlås där tänderna ligger dolda i sömmen. Tvåvägsblixtlås har två dragare och kan öppnas från båda ändar. Vattentäta eller vädertåliga varianter används i ytterkläder och utrustning.

Historik: Blixtlås utvecklades under tidigt 1900-tal. Whitcomb Judson lanserade en tidig version kallad clasp locker på 1890-talet. Gideon Sundback förbättrade konstruktionen och patenterade den moderna blixtlåset 1913. Namnet zipper populariserades av B. F. Goodrich och spreds under 1920- och 1930-talen.

Användning: Blixtlås används i kläder, väskor, skor, sovsäckar, tält och annan utrustning. Inom mode och industri varierar designen mellan hållbarhet, vikt och utseende. Osynliga blixtlås används där man vill att låset ska synas mindre; vattentäta varianter används i utomhuskläder.

Underhåll: Rengör regelbundet med mjuk borste eller tryckluft så att smuts inte fastnar i tänderna. Om låset fastnar kan man försiktigt arbeta tändena och, vid behov, använda grafitpulver eller särskild låssmörjning. Undvik överdriven kraft och byt ut skadade delar eller hela låset vid behov. Låt låset torka efter tvätt.