Biomagnifierade

Biomagnifierade är ett svenskt adjektiv som används för att beskriva ämnen som ökar i koncentration när de rör sig upp genom näringskedjan. Begreppet används främst inom miljövetenskap för att hänvisa till kemikalier som blir alltmer koncentrerade i organismer på högre trofinivåer.

Mekanismen bakom biomagnifiering är att vissa ämnen är persistenta och ofta lipofila, vilket gör att de stannar kvar i kroppsvävnaderna och inte bryts ned snabbt. När rovdjur äter flera bytesorganismer får de varje gång ett konstant tillskott av ämnet, medan eliminationshastigheten ofta är låg. Resultatet är att koncentrationen ökar i varje steg upp längs näringskedjan, vilket leder till höga halter hos topprovdjur jämfört med basnivåerna bland bytesdjuren.

Biomagnifierade ämnen skiljer sig från bioackumulering i hur spridningen beskrivs över ett helt ekosystem. Medan bioackumulering kan beskrivas som ökningen i en organisms kropp över tid, beskriver biomagnifiering hur koncentrationen ökar mellan trofinivåer. Analytiskt används begreppet trophic magnification factor (TMF) eller biomagnifieringsfaktor för att kvantifiera ökningen mellan nivåer i näringskedjan.

Vanliga biomagnifierande ämnen är metylmercuri i fisk, PCB och DDT. Höga halter kan påverka fertilitet, beteende och överlevnad hos fåglar, fiskar och marina däggdjur och utgöra risk för människor som äter toppredatorer. Övervakning och riskbedömningar av biomagnifierande ämnen ingår i miljöhänsyn och livsmedels­säkerhet, ofta med åtgärder som minskning av utsläpp och sanering.