Betalningsinfrastrukturer

Betalningsinfrastrukturer är den samlade strukturen av institutioner, regler och teknik som möjliggör överföring av pengar mellan hushåll, företag och offentlig sektor. En väl fungerande infrastruktur främjar snabb, säker och kostnadseffektiv betalning samt finansiell stabilitet och konkurrens.

De huvudsakliga komponenterna är betalningssystemen eller betalningsrälsarna där transaktionerna initieras och behandlas, clearing- och avvecklingsinfrastrukturer som matchar transaktioner och genomför den faktiska överföringen av likvida medel, samt olika betalningsinstrument som kortbetalningar, banköverföringar, mobila lösningar och kontotjänster. Viktiga aktörer inkluderar centralbanker, kommersiella banker, betalningsinstitut, clearinghus och betalnätverk. Den tekniska infrastrukturen omfattar nätverk, säkerhetsarkitektur, data- och informationsstandarder samt redundans och driftsäkerhet.

Internationellt och övergripande består betalningsinfrastrukturer av domsticsystem och gränsöverskridande lösningar. Exempel på välkända system är SEPA och TARGET2 i euroområdet, SWIFT-meddelanden för internationell kommunikation, samt amerikanska Fedwire och CHIPS. Privata nätverk och kortnätverk kompletterar genomförandet av konsument- och företagsbetalningar, inklusive mobila plånböcker och nätbankslösningar.

Reglering och standardisering påverkar hur infrastrukturerna utformas och används, exempelvis centralbanksöversyn, betalningsregler och säkerhetsstandarder som ISO 20022 och, i EU, regler som möjliggör öppen bankverksamhet. Risker som likviditets- och operativ risk samt cyberrisker hanteras genom riskstyrning, redundans och adekvat tillsyn.