Behovsinventering

Behovsinventering är en systematisk kartläggning av vilka behov en målgrupp har i ett visst sammanhang, ofta använd inom offentlig sektor, socialt arbete, stadsplanering och projekt- eller produktutveckling. Syftet är att få underlag för prioriteringar, resursfördelning och beslut som möter befolkningens eller användarnas behov på ett så effektivt sätt som möjligt.

Processen består vanligtvis av att definiera mål, engagera intressenter, samla in data (intervjuer, enkäter, fokusgrupper, registerdata, observationer), analysera behovenes karaktär och omfattning, genomföra en behovs- och resurskartläggning, prioritera insatser med kriterier som nytta, kostnad och genomförbarhet, samt utveckla åtgärdsplaner och följa upp resultat.

Metoderna inkluderar en blandning av kvantitativa och kvalitativa tekniker; enkätundersökningar, intervjuer, workshops, tjänstekartläggning och gap-analys.

Utfall kan vara en dokumenterad uppsättning behov, prioriteringslistor, rekommenderade åtgärder, budget- och tidsramar samt uppföljningsplaner.

Användningsområden är bland andra kommunal planering, socialtjänst, utbildning, vård och omsorg, bostadsförsörjning, policyutveckling och forskning.

Utmaningar innefattar begränsningar i data, representation och inkludering av utsatta grupper, sekretess, ofta skiftande behov och begränsade resurser samt risk för politiskt eller organisatoriskt tryck.

Bästa praxis inkluderar tidig medverkan av målgruppen, transparens, kontinuerlig uppföljning, pilotstudier och etiska överväganden.