Behaglighet

Behaglighet är ett svenskt begrepp som beskriver kvaliteten eller tillståndet av att vara behaglig, angenäm eller komfortabel. Begreppet används ofta för att beskriva hur människor upplever miljöer, föremål och beteenden. En miljö med hög behaglighet upplevs som lugn, harmonisk och trevlig för de som vistas där. Behaglighet omfattar såväl fysiska som psykologiska och estetiska aspekter av upplevelsen.

Ordet härstammar från verbet behaga, vilket betyder att göra något behagligt eller trevligt. Med suffixet -lighet bildas ett abstrakt substantiv som betecknar kvaliteten av att vara behaglig. I svenska och i närliggande germanska språk har begreppet korrespondener som tyska Behaglichkeit, som används inom filosofi och estetik för att beskriva graden av lätthet, tilltal och njutning i upplevelser.

Användningen av behaglighet är vanlig inom design, arkitektur och ergonomi. Den används för att analysera hur färg, ljus, ljud, material och temperatur bidrar till en upplevelse av omtanke och bekvämlighet. Inom användarupplevelse och miljöplanering används begreppet för att bedöma hur en miljö stödjer människors välbefinnande över tid.

Behaglighet skiljer sig från bekvämlighet eller komfort genom sin betoning på både sinnes- och psykologisk tillfredsställelse snarare än praktisk bekvämlighet. Begreppet är delvis subjektivt och ofta kulturellt präglat; vad som känns behagligt i en kultur eller i ett klimat kan upplevas annorlunda i en annan. I svenska discurser jämförs ibland med närliggande idéer som mys och hygge.

Se även: bekvämlighet, komfort, mys, hygge, ergonomi.