Begreppskartor

Begreppskartor är visuella representationer av kunskap där begrepp placeras som noder och kopplingarna mellan dem uttrycks som propositioner. Varje samband beskrivs ofta med en länkande fras som anger hur begreppen hänger ihop, till exempel "orsakar", "är en del av" eller "kräver". Kartorna visar hur olika begrepp relaterar till varandra och hur ny kunskap kan integreras i befintliga strukturer.

Historik och teori

Begreppskartor utvecklades av Joseph D. Novak och kollegor under 1970-talet i kölvattnet av konstruktivistiska lärandeteorier och Ausubels teori om meningsfullt lärande. De används inom utbildning och undervisningsdesign för att synliggöra elevers förståelse och hur begrepp hänger samman i ett domänspecifikt kunskapsnätverk.

Struktur och innehåll

En begreppskart innehåller begrepp i noder (ofta i cirklar eller rutor) och relationer i form av pilar märka med länkfrågor. Kartan kan byggas hierarkiskt med övergripande begrepp högst upp, men inkluderar också korslänkar som visar integrering mellan olika områden. Särskild uppmärksamhet ägnas åt propositionsenheten, där två begrepp kopplas samman genom en relation.

Användning och tillämpningar

Begreppskartor används för att planera undervisning, bedöma elevers förståelse, diagnostisera missförstånd och stödja samarbete i grupparbete. De kan fungera som verktyg för förberedelse av läroplaner, som inledande analys av nyämnen eller som hjälp vid reflektion över vad elever faktiskt förstår. Verktyg finns både i pappersformat och digitalt, till exempel programvaror för skapande av Cmap-kartor.

Fördelar och begränsningar

Fördelar inkluderar främjande av meningsfullt lärande, möjliggörande av kunskapsintegration och tydlig visualisering av komplexa samband. Begränsningar kan vara tidskrävande konstruktion, behov av viss träning för att skapa tydliga och konsekventa kartor samt risk för subjektiva tolkningar av relationer.