Avföringskonsistens

Avföringskonsistens är ett mått på hur fast eller mjuk avföringen är när den lämnar kroppen. Den varierar mellan individer och över tid och påverkas av faktorer som vätskeintag, kost, fiberinnehåll och tarmmotilitet. En normal konsistens är vanligtvis mjuk och formbar samt lätt att passera utan smärta.

En vanlig metod att beskriva konsistensen är Bristol-stolsskalan, som omfattar sju typer: Typ 1 består av små hårda kulor som är svåra att passera; Typ 2 består av hårda klumpar; Typ 3 och Typ 4 är mer formade men kan vara skårade (Typ 4 anses ofta närmast normal); Typ 5 består av mjuka kluttar med tydliga kanter; Typ 6 består av fluffiga bitar med ragget kanter och typ 7 är helt flytande utan fasta bitar.

Faktorer som påverkar avföringskonsistensen inkluderar kostens fiberinnehåll och vätskeintag, fysisk aktivitet samt tarmmotilitet. Läkemedel såsom laxermedel, opioidläkemedel eller vissa anti-diarrémedel kan också förändra konsistensen. Sjukdomar som inflammatorisk tarmsjukdom, celiaki, malabsorption eller infektioner samt stress kan bidra till förändringar.

Klinisk betydelse: längre variation i konsistensen kan indikera olika tillstånd. Typ 1–2 ses ofta vid förstoppning, medan Typ 6–7 vid diarré. Plötsliga, ihållande förändringar eller samtidigt förekommande symtom som blod i avföringen, viktnedgång eller feber kräver medicinsk utvärdering.

Bedömning och hantering sker ofta med användning av Bristol-skalan i kliniisk dokumentation och samtal. Rekommenderade åtgärder inkluderar ökat fiber-, vätske- och fysisk aktivitet, och vid behov medicinsk behandling under uppsikt. Om förändringen varar längre än några dagar eller återkommer bör vårdgivare kontaktas.