Avdampningshastighet

Avdampningshastighet, ofta benämnd avdunstningshastighet, är mängden vätska som övergår till gas per tidsenhet från en vätskefläta under rådande omgivningsvillkor. Den anges vanligtvis som massförlust per yta och tidsenhet, till exempel kilogram per kvadratmeter och sekund (kg/m²·s). Avdampning är en process som påverkas av både vätskans egenskaper och omgivningens förhållanden och kan variera betydligt mellan olika vätskor och miljöer.

De viktigaste faktorerna som styr avdampningshastigheten är: vätskans volatilitetsförmåga och temperatur; ångtrycket över vätskans yta i förhållande till partialtrycket i omgivningen; luftflödet över ytan, som avlägsnar mättad ånga och därigenom minskar den lokala motståndet för vidare avdunstning; ytan storlek och form; närvaro av lösta ämnen som sänker ångtrycket enligt Raoult’s lag; omgivningens tryck och relativa fuktighet. Ju högre temperatur och högre vätskans volatilitetsförmåga, samt större flätyta och starkare luftflöde, desto högre blir avdampningshastigheten.

I praktiken används ofta förenklade modeller där avdampningshastigheten beror på skillnaden mellan vätskans ångtryck vid ytan och omgivningens ångtryck, ofta beskriven som J = k (P_vap − P_a), där k är en massöverföringskoefficient. Användningsområden omfattar torkning av material, destillation, och klimat- och hydrologiska tillämpningar. Mått på avdampning kan tas genom gravimetrisk mätning av massa eller genom sensorer som registrerar ångflöde över en yta.