Autarkirörelser

Autarkirörelser är rörelser som syftar till ekonomisk självförsörjning och oberoende från eller kraftigt minskat beroende av internationell handel. De kan vara statligt ledda eller drivas som lokala eller samhälleliga initiativ och uppträder i olika tidsperioder och politiska sammanhang. Målet är ofta att säkra tillgången till livsnödvändiga varor, främja inhemsk produktion och stärka resiliency under kriser eller politisk press.

Historiskt uppstod begreppet särskilt i interwar-periodens nationalistiska och auktoritära sammanhang, där autarki sågs som ett medel att stärka staten genom självförsörjning. Exempel finns hos fascistiska regimer i Italien och Nazi-Tyskland, där industrialisering, jordbruk och energi prioriterades och handelns beroende minskades genom statlig intervention och investeringar i viktiga sektorer.

Metoderna inkluderar tullar och handelshinder, importersättningspolitik, statlig planering, subventioner och offentliga investeringar i nyckelsektorer som jordbruk, energi och tung industri. En viktig åtskillnad är mellan nationell autarki, där hela landet strävar efter självförsörjning, och lokal eller samhällelig autarki, där kommuner, byar eller kooperativ försöker uppnå självförsörjning i begränsade sammanhang.

Kritik mot autarkirörelser lyder att de ofta leder till ineffektivitet, högre kostnader och potentiella bristsituationer; de kan även provocera handelskonflikter och bidra till politisk repression om de kombineras med ett auktoritärt styre. I modern debatt sammanlänkas autarki med ekonomisk nationalism, försörjningssäkerhet och lokalt självförsörjande projekt, men fullständig självförsörjning anses vanligtvis orealistisk i en globaliserad ekonomi.