Arbetsbarhet

Arbetsbarhet är ett begrepp som används i Sverige för att beskriva en persons förmåga att delta i arbete inom arbetsmarknaden under hänsyn till hälsa, funktionstillstånd och övriga stödbehov. Begreppet används inom socialförsäkringen, rehabilitering och arbetsmarknadspolitik för att bedöma hur sannolikt det är att en person kan arbeta och under vilka villkor.

Bedömningen av arbetsbarhet bygger på en samlad bild av medicinska tillstånd, funktionella begränsningar, utbildning och arbetshistorik samt möjligheterna till arbetsanpassningar i arbetsmiljön. Medicinska yrkesgrupper, arbetsterapeuter, psykologer och arbetsförmedlingen kan bidra till bedömningen. Resultatet används i beslut om sjuk- eller aktivitetsersättning, rehabiliteringsplaner och stöd till återgång i arbete.

Faktorer som påverkar arbetsbarheten inkluderar ens medicinska tillstånd och symptom, svårighetsgrad av funktionsnedsättningar, ålder, utbildningsnivå och tidigare arbete samt möjligheten till anpassningar, vidareutbildning eller omskolning. Förändringar i hälsa eller arbetsmiljö samt stödinsatser kan förbättra eller ibland förändra arbetsbarheten över tid.

Arbetsbarhet är i nyckelfall en dynamisk bedömning som tillämpas av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att planera insatser och återgång till arbete. Det är vanligt att arbetsbarheten korrigeras när nya behov uppstår eller när behandling och anpassningar gör det möjligt att arbeta under nya villkor.