Apofyserna

Apofyserna är utskott i skelettet där muskler och ligament fäster. De är sekundära ossifikationscentrum i växande ben och bildar normalt inte ledytor. Apofyserna utvecklas i tillväxtzoner och växer i takt med resten av benet tills tillväxten upphör och apofyserna fuserar med den omgivande benvävnaden.

De uppträder som egna ossifikationskärnor senare än epifysens huvudkärna. Fusionsprocessen sker oftast under tonåren och kan variera mellan olika ben. Mekanisk belastning från de fästa senorna bidrar till tillväxten och formgivningen, vilket gör apofyserna särskilt utsatta hos ungdomar som tränar mycket.

Vanliga exempel på apofyser hos människan finns vid tibias tuberositet (tibial tuberosity) i knäregionen, calcaneus (calcaneal apophys i hälen), crista iliaca i höftregionen, ischiadiska tuberositeten (sitsbenet) och trochanter major i proximal femur. Dessa områden utgör viktiga fästen för muskler som quadriceps, gluteus- och hamstringsgrupperna och påverkas av belastning och tillväxt.

Klinisk betydelse: vid plötslig kraftbelastning hos ungdomar kan apofyserna drabbas av avulsionfrakturer eller överbelastningssjukdomar. Vanliga tillstånd är Osgood-Schlatter sjukdom vid tibias tuberositet, Sever sjukdom vid calcaneus och Sinding-Larsen-Johansson syndrom vid nedre polen av patella. Behandling innefattar vila, gradvis återgång till aktivitet och ibland immobilisering; allvarligare frakturer kan kräva medicinsk eller ortopedisk åtgärd. Prognosen är generellt god med rätt hantering när tillväxten avslutas.