Antikroppssvar

Antikroppssvar är den delen av det humoralimmunförsvaret som uppstår när B-celler reagerar på främmande antigener och bildar plasmaceller som producerar antikroppar (immunglobuliner). När ett antigen introduceras till kroppen presenteras det ofta av antigenpresenterande celler för T-hjälparceller, vilket stödjer aktivering och klonal expansion av B-celler. De nybildade plasmacellerna utsöndrar antikroppar som cirkulerar i blodet och vätskor och binder specifikt till epitoper på antigenet.

Den primära antikroppssvaret kännetecknas av en fördröjning innan antikropparna når tillräcklig nivå. Initialt dominerar IgM, medan klassbyte och affinitetsmognad leder till produktion av högre affinitets-IgG, IgA eller IgE under de följande veckorna. Under processerna som somatisk hypermutation och selektion ökar antikropparnas bindningsstyrka mot antigenet.

Vid upprepad exponering sker en sekundär antikroppssvar som är snabbare och ofta starkare. Den domineras av hög-affinitets-IgG och kan kvarstå längre än vid det primära svaret, tack vare minnes B-celler som skapats vid tidigare infektion eller vaccination.

Funktioner och klinisk relevans innefattar neutralisering av patogener, opsonisering för fagocytos och aktivering av komplementsystemet. Antikroppar är centrala i vaccinationer och används i serologiska tester för att bedöma tidigare infektion eller skyddsnivå (antikroppstitlar). Begränsningar inkluderar att vissa infektioner kräver mer cellmedierad immunitet, att antikroppsnivåer kan avta över tid och att vissa autoantikroppar kan uppkomma vid autoimmuna tillstånd eller korsreaktiva antikroppar.