Ansiktsbenen

Ansiktsbenen, eller viscerocranium, är den delen av skallens skelett som bildar ansiktets benstruktur. De formar näsa, ögonhålor och munhåla, stödjer tänderna och fungerar som fäste för ansiktsmuskler. Tillsammans med kraniets övriga ben bildar de hålrum och ytor som är viktiga för funktioner som andning, lukt och tal. Ansiktsbenen förbinds med kraniet genom suturer och i vissa leder med varandra.

Viscerocranium består av 14 ben: två överkäkben (maxilla), två kindben (os zygomaticum), två näsben (os nasale), två tårben (os lacrimale), två palatinabenen (os palatinum), två nedre nässlemhinnor (concha nasalis inferior), ett nässkiljeväggben (vomer) och en underkäke (mandibula). Dessa ben utgör främre delen av kraniet och bildar ögonhålorna, näshålan och munhålan samt bidrar till ansiktets form och uttryck.

Funktioner och relationer: Ansiktsbenen ger skydd åt sensoriska organ och öppningar som möjliggör passager för nerver och blodkärl. De bildar tandraden i överkäken och tillsammans med underkäken möjliggör käkens rörelser. Ögonhålorna bildas delvis av ansiktsbenen och ger stöd åt ögonen, medan näshålan och gommen formas av flera av dessa ben. Den mest dynamiska delen är mandiben, som tillsammans med tindingbenets skallgrop (temporalis) bildar käkleden ( temporomandibulära leden).

Clinical relevans: Frakturer i ansiktsbenen är vanliga vid trauma och kan påverka andning, syn och tal samt tandhälsa. Sektionsfel och felställda bett kan kräva medicinsk tandvård eller kirurgisk behandling. Medfödda missbildningar som läpp-käkblekning påverkar ofta flera ansiktsben och kräver multidisciplinär vård.