Ögonhålorna

Ögonhålorna, eller orbitalerna, är två pariga hålrum i skallbasen som innesluter ögat och angränsande strukturer. De finns på vardera sidan om näsryggen och mynnar mot orbitalapexen, där synnerven passerar genom canalis opticus. Hålorna ger skydd och stöd åt ögat samt inrymmer extraokulära muskler, nerver, blodkärl och fettvävnad som absorberar stötar och underlättar ögonrörelser.

Anatomiska gränser och innehåll: Taket består av os frontale och mindre vinge av sfenoid; golvet domineras av maxilla med bidrag från zygomaticum och palatinum; mediala väggarna består av os ethmoidale samt lacrimal och sfenoidala delar; laterala väggen utgörs av os zygomaticum och greater wing av sfenoid. Orbitalapexen innehåller canalis opticus där synnerven löper; övre och nedre orbitalfissurer tillåter nerv- och kärlgrenar att nå ögat. Innehållet utgörs av globe (ögat), de sex extraokulära musklerna samt nerver och kärl som försörjer ögat och ögonrörelserna, inklusive CN II, III, IV, V1 och VI, samt fettvävnad som skyddar och ger rörelsefrihet.

Funktion och klinisk betydelse: Orbitalerna ger stabilisering och skydd för ögat samtidigt som de erbjuder plats för muskler, nerver och kärl som möjliggör syn och ögonrörelser. Polära kopplingar till bihålorna gör området känsligt för spridning av infektioner eller tumörer. Traumatisk skada kan orsaka blowout-frakturer i orbitalens golv, vilket kan ge diplopi och nedsatt syn. Vanliga tillstånd inkluderar exoftalmus vid thyroid-related orbitopati och olika orbitala tumörer. Diagnostik innefattar klinisk undersökning samt bilddiagnostik med CT vid trauma och MRI vid mjukdelar eller tumörer; exoftalmometri används för att mäta ögonglobens framåtriktning.