Ankarförtöjning

Ankarförtöjning är en hamn- eller kustnära förtöjningsmetod där en eller flera ankare används för att hålla ett fartyg eller en båt på plats i förhållande till vind, ström och vågor. Ankret placeras i havsbotten och är kopplat till fartyget med en kätting, lina eller vajer (rodd). Metoden används när fasta förtöjningspunkter saknas eller när fordonet behöver bibehålla sin position över tid, till exempel i skyddade farleder, hamnar eller offshore-områden.

De huvudsakliga komponenterna är ankare, ankarlina eller ankarkätting (roden), samt fartygets förtöjningslinor och fästen. Rode-längden och vinkeln är viktiga eftersom en längre rode ger större slitstyrka mot vind och ström men kan reducera manövrerbarhet. Valet av ankare och bottenförhållanden (sand, gyttja, sten) påverkar hur effektiv förtöjningen blir och hur långt man bör lägga roden ut.

Vanliga konfigurationer inkluderar enkel föreförtöjning med ett enda ankar i fören, två- eller fleraankarsförtöjning som motverkar kraft från olika riktningar, eller aktersidiga och sidoförtöjningar för att stabilisera positionen i specifika väderförhållanden. Vid planering bedöms sejlets djup, havsbotten, vindriktning, ström och närliggande fartyg.

Procedurerna innefattar noggrann platsbedömning och noggrann ankarsättning, uppsättning av rätt rode-längd och riktning, samt kontinuerlig kontroll av drag, chafing och möjlig dragning. Säkerhetsaspekter inkluderar risken för draggning, kättingslitage och risker för sammanföring med andra fartyg samt följsamhet mot lokala regler och föreskrifter.