Andningshinder

Andningshinder, eller luftvägsobstruktion, är ett tillstånd där luftvägarna delvis eller helt blockerats så att luftflödet till lungorna hindras. Det kan vara akut och livshotande, särskilt när hindret är stort eller utvecklas snabbt.

Orsakerna varierar och delas ofta upp i främmande kropp i luftvägarna (vanligt hos små barn), svullnad vid allergisk reaktion eller infektion, trauma i svalg eller larynx, tumörer eller tungan som faller bak hos medvetslösa. Kroniska hinder kan uppkomma vid astma, återkommande infektioner eller stenos i luftvägarna.

Symtomen beror på hindrets storlek. Vid partiell obstruktion kan personen fortfarande prata och hosta men uppleva andnöd, snabb andning och oro. Vid fullständig obstruktion kan personen inte prata eller andas, hosta uppstår ofta inte, och cyanos eller medvetslöshet kan följa. Barn kan visa plötslig oro, gråt eller kraftig hosta.

Diagnos görs i första hand kliniskt vid akuta fall. Vid längre sjukdomsförlopp används bilddiagnostik och endoskopi för att fastställa orsak och lokalisera hindret.

Behandling syftar till att avlägsna hindret och säkra luftvägen. Vid pågående blockerad luftväg hos medveten person används olycksfallshantering enligt lokala riktlinjer, ofta med specifika manövrar för främmande kropp. Vid fullständig obstruktion krävs omedelbara åtgärder och samtal till räddningstjänst. Behandla underliggande orsaker som allergisk reaktion med lämplig medicinering. Förebyggande består i att undvika små föremål för små barn, försiktig måltidsrutiner och god övervakning i riskmiljöer. Prognosen varierar beroende på orsak och hur snabbt åtgärd vidtas.