Analyseratormetoder

Analyseratormetoder är analytiska metoder som används tillsammans med analytiska instrument för att bestämma en sammansättning, egenskaper eller koncentrationer i prov. Metoderna bygger på mänd olika principer och levererar ofta kvantitativa data men kan också ge kvalitativa igenkänningar. De används inom kemi, miljövetenskap, livsmedels‑ och läkemedelsindustrin samt klinisk diagnostik.

De flesta analyser är instrumentbaserade och innefattar tekniker som spektroskopi (t.ex. UV/Vis, IR, röntgen- eller atomär spektral teknik), kromatografi (t.ex. gaskromatografi och vätskekromatografi), elektroanalytiska metoder (t.ex. voltammetri och amperometri) samt masspektrometri och kombinerade metoder som LC-MS/MS. Prövningarna innebär ofta provförberedelse, såsom extraktion eller upplösning, följt av mätning och bearbetning av signaler för att uppskatta koncentrationer eller identifiera ämnen.

Kvalitet och metodval är centrala. Metodvalet bedöms utifrån noggrannhet (precision och riktighet), detektions- och kvantifikationsgränser, linearitet och specificitet. Validering, standardisering och spårbarhet till primära standarder är vanligt förekommande, liksom användning av blanks, repeterade mätningar och kontrollprover. Dokumentation och kvalitetssäkring (t.ex. SOPs och ISO/IEC 17025) är vanligt förekommande.

An analyseratormetoder används brett inom forskning och industri för att övervaka kvalitet, säkerställa tillsyn och driva produktutveckling. Trender inkluderar automation, hög genomströmning, integrerad dataanalys och metodöverföring mellan olika instrument och laboratorier.