Alveolarmembranen

Alveolarmembranen, ofta kallad blod-luftbarriären, är den tunna barriären mellan luften i alveolerna och blodet i de pulmonära kapillärerna. Den möjliggör gasutbyte mellan inandad syre och koldioxid som överförs mellan blodet och luften. Membranen består av flera komponenter: det enkelskiktiga alveolarepitel som täcker största delen av alveolens yta (främst typ I pneumocyter), typ II pneumocyter som producerar surfaktant och kan bilda nya typ I celler, samt basalmembran som vanligtvis finns i samverkan med kapillärens endotel. Tillsammans bildar de blod-luftbarriären, som är mycket tunn och därmed optimerar diffusionen. Den alveolära ytan är stor, uppskattningsvis cirka 70–100 kvadratmeter hos vuxna, medan membranets sammanlagda tjocklek är några hundra nanometer.

Funktion och betydelse: syre diffunderar från alveolerna till blodet och koldioxid i motsatt riktning, driven av partialtrycksskillnaderna. Den tunna, fuktiga ytan och närvaron av surfaktant minskar ytspänningen och motverkar kollaps av små luftvägar, vilket stöder effektiv gasutbyte. Alveolarmembranen utgör även en del av kroppens försvar genom närvaro av immunceller i alveolernas luftrum.

Patologi: tillstånd som ödem, interstitiell fibros, pneumoni eller ARDS kan förtjocka eller skada membranen, vilket ökar diffusionströskeln och försämrar syreuptag och koldioxidutbyte. Skador på denna barriär är centrala i många respiratoriska sjukdomar.